Så går en judisk begravning tillEn judisk begravning bör ske så snart som möjligt efter dödsfallet men inte på shabbat eller judiska helgdagar. I Stockholm sker judiska begravningar oftast inom en vecka efter dödsfallet men det är inte ovanligt att begravningen sker redan en eller två dygn efter dödens inträde. 

Alla är lika inför döden. Därför läggs alla judar i en likadan träkista och alla sveps i likadana enkla vita linnekläder. 

Till begravningsceremonin kommer både inbjudna gäster och övriga som vill visa den avlidne och familjen sin respekt. En judisk begravning är öppen för alla som vill komma och det finns ingen klädkod, men i Sverige är det vanligt att gästerna kommer i svart. Man tar vanligtvis inte med sig någonting till en judisk begravning, varken blommor eller annat. Vill man ändå ge något är det kutym att donera till välgörenhet. 

Judiska begravningar är generellt jordbegravningar. Judar har egna begravningsplatser med evig gravrätt. Man vänder sig aldrig till någon begravningsbyrå utan den avlidne tas omhand av Judiska Församlingens begravningsverksamhet och de volontärer som ingår i ”Chevra kadisha”, i dagligt tal kallat ”chevran” eller begravningssällskapet. Volontärerna tar omedelbart efter dödsfallet hand om kroppen och genomför ”tahara”, en religiös tvagning och därefter svepning och kistläggning. Volontärer hjälper också till att vaka över kroppen innan begravningen, är kistbärare, begravningsgäster när den avlidne saknar anhöriga, besöker familjen under sorgeperioden, kommer till synagogan på årsdagen och närvarar vid stenavtäckning. 

Begravningsceremonin, som leds av en rabbin eller kantor, börjar i kapellet. Kistan som täcks av ett bårtäcke är placerad mitt i kapellet. Familjen sitter vanligtvis tillsammans närmast kistan och övriga gäster sitter uppdelade på en mans- och en kvinnosida. Manliga deltagare bär huvudbonad, gärna kippa. Det finns lånekippor i kapellet. 

Ibland inleds ceremonin med att de närmast sörjande (den avlidnes barn, syskon, makar eller föräldrar) gör ”kriah”, en reva i sina kläder i tecken på sorg. Därefter läser rabbinen eller kantorn bönen El Male Rachamim, framför ett griftetal och reciterar stycken ur psaltaren växelvis på svenska och hebreiska. Därpå går alla gemensamt i procession till graven, bärarna sänker kistan och de sörjande går fram en och en eller familjevis och kastar tre skopor sand på kistan. När alla som vill har gått fram täcker bärarna hela kistan med jord och därefter avslutas ceremonin med att de närmast anhöriga själva eller tillsammans med rabbinen eller kantorn läser kaddish, bönen för de sörjande.

Det händer emellanåt att ett musikstycke spelas under begravningen, men det är ganska ovanligt då även sorgesam musik anses bringa glädje. 

Sorgeperioden 

Shiva
Direkt efter jordfästningen börjar shiva-veckan (shiva betyder “sju”), vilken innebär den djupaste graden av sorg. Alla familjer väljer själva om och hur länge de vill ha shiva. Den religiösa lagen säger att för de närmast sörjande (barn, syskon, makar eller föräldrar till den avlidne) är allt arbete förbjudet under shivan och att de tre dagliga gudstjänsterna ska hållas i den avlidnes hem. De närmast anhöriga tvättar sig inte, byter inte kläder, rakar sig inte. Speglar och tavlor täcks av lakan eller dukar. De sörjande sitter på golvet eller på låga pallar och alla går i strumplästen som tecken på sorg.

Det är tradition att de besökande inte öppnar konversationen med de sörjande, som kanske vill vara ifred med sina tankar. De sörjande har vanligtvis ett ljus brinnande dygnet runt under hela shivaperioden. Under shabbat hålls inte shiva, då kan de sörjande byta kläder och deltaga i sabbatsgudstjänsterna.

Vänner, släkt och de som vill visa sin respekt kan komma till shivan och uppmanas ha med sig mat eller dryck (om familjen är observant ska maten och drycken vara kosher. Den som är osäker på kosherreglerna kan alltid ta med sig frukt). 

De närmast anhöriga sörjer enligt judisk lag i tre perioder: shiva - sju dagar i djup sorg, shloshim - trettio dagar med något mildare restriktioner och därefter elva judiska månader i mindre djup sorg.

Enligt svensk-judisk tradition besöks graven först efter shloshim men varje familj avgör själv vilka religiösa och känslomässiga behov de har. Är de osäkra rådfrågar de sin rabbin eller den religiösa tjänsteman de har störst förtroende för. 

I Israel sätter man efter trettio dagar upp ”matsevan”, gravstenen, och gör en stenavtäckningsceremoni. Den svenskjudiska traditionen är att vänta i elva judiska månader med att sätta upp stenen och göra stenavtäckningen. 

Kaddish
Under elva månader efter dödsfallet säger de sörjande kaddish-bönen vid varje gudstjänst (under förutsättning att minst tio män som uppnått bar mitsvaåldern är närvarande). Därefter läses kaddish på varje årsdag (räknat efter den judiska kalendern) av dödsdagen (Jahrzeit).

Jahrzeit 
Jahrzeit (årsdagen av dödsfallet, räknat efter den judiska kalendern). Dagen tar sin början kvällen före. Man tänder ett 24-timmarsljus eller en särskild lampa. Det krävs alltid minjan (tio judiska män) för att kunna läsa kaddish.

Begravningsplatserna i StockholmDet finns fyra judiska begravningsplatser i Stockholm varav två fortfarande är i bruk, Södra judiska begravningsplatsen i Sköndal och Norra judiska begravningsplatsen i Solna. Begravningsplatserna är eviga (evig gravrätt). Läs mer om begravningsplatserna här.

 

Våra tjänster för dödsfall och begravning