Från församlingens ordförande vecka 5 2020

Kära medlemmar,

I förra veckan deltog jag i The Fifth World Holocaust Forum i Jerusalem. Själva ceremonin var storslagen och imponerande, inte minst eftersom närmare ett femtiotal stats- och regeringschefer deltog. Därutöver hade arrangörerna lyckats samla judiska ledare från hela världen inklusive mina nordiska kollegor, ett sant nöje att få träffa gamla och nya vänner.

Dagen i Jerusalem bjöd också på goda möjligheter att tala med vår statsminister och med medlemmarna av hans delegation. Vi talade om situationen för judar i Sverige idag, om de utmaningar som finns men också om ljuspunkterna. Personligen känner jag stor tacksamhet för statsministerns och regeringens initiativ gällande bland annat Förintelsekonferensen i Malmö, antagandet av IHRAs definition och exempel på antisemitism och inrättandet av ett Förintelsemuseum.

Samtidigt som vi minns de miljontals judar som mördades under Förintelsen får vi inte blunda för antisemitismen idag. Vi måste också tillsammans se till så att det finns förutsättningar för judiskt liv i Sverige även i framtiden. Statsministerns ställningstagande mot förbud mot omskärelse i höstas var väldigt viktigt och det är även helt nödvändigt att det förslag som om konfessionella friskolor som nu finns på regeringens bord inte utformas på ett sätt som begränsar vår rätt att föra vår kultur och våra traditioner vidare till våra barn och barnbarn. Det var mitt budskap.

I måndags deltog jag i ett flertal arrangemang med anledning av Förintelsens minnesdag. Jag fick möjlighet att säga några ord vid den stora manifestationen på Raoul Wallenbergs Torg arrangerat av Forum för Levande Historia. Därefter begav jag mig in i en helt full synagoga. Det blev en mycket fin ceremoni, stort tack till alla som gjorde den möjlig!

Ordförandes tal från Förintelsens minnesdag  

Kära överlevande,
Medlemmar av Sveriges riksdag och regering,
Excellencies,
Kära vänner,

Det finns många anledningar till varför denna dag är speciell. För 75 år sedan, 1945, befriades Auschwitz-Birkenau av soldater från Röda armén. Under de kommande månaderna skulle fler av nazisternas dödsläger befrias av de allierade styrkorna. För 20 år sedan, år 2000, samlades ledare från världens alla hörn här i Stockholm på inbjudan av statsminister Göran Persson. Han hade förfasats av den låga kunskapen om Förintelsen hos den tidens unga och ville nu ta krafttag för att minnet av världshistoriens största förbrytelse inte skulle falla i glömska.

De närvarande ledarna enades kring den så kallade Stockholmsdeklarationen i vilken de åtog sig att arbeta för att sprida kunskap och främja studier om Förintelsen och hedra minnet av dess offer. För 20 år sedan fanns ännu tusentals överlevande från Förintelsen som ägnade stora delar av sina liv åt att vittna om de fasor de utsatts för. Idag är situationen en annan, det finns allt färre som kan berätta om sina egna erfarenheter av Förintelsen.

Nu samlas världens ledare på nytt – i förra veckan i Jerusalem och idag i Auschwitz - för att återigen bekräfta sitt åtagande att aldrig glömma den värsta förbrytelse som någonsin ägt rum på denna jord: morden på sex miljoner judar och miljontals romer, homosexuella och oliktänkande. Utöver de miljontals mördade satte Förintelsen outplånliga spår i ytterligare miljontals överlevande. Detta är särskilt tydligt här i Stockholms Judiska Församling som till stor del består av ättlingar till överlevande.

Många av de överlevande gjorde enorma personliga insatser för den svenska judenheten. De startade judiska skolor och förskolor, de byggde upp ett rikt föreningsliv och de engagerade sig i våra synagogor. De kämpade för att de traditioner, den kultur, det språk och den religion som nazisterna och deras medhjälpare en gång försökte utplåna skulle leva vidare. Mot alla odds. För nazismens mål var inte enbart att utrota människor utan att utrota hela kulturer, språk, traditioner och religioner. Och de skulle inte få lyckas. De skulle visa att det judiska folket lever – Am Yisrael Chai!

Kära vänner,
Vid nästa märkesdag för Förintelsen kommer oundvikligen ännu färre överlevande att finnas med oss. Vi måste minnas dem som inte längre finns bland oss. Vi måste hedra deras minnen genom märkesdagar och monument. Senare denna vår kommer vi att inviga en komplettering av monumentet utanför denna synagoga. För de konstanta påminnelserna om det som en gång skett är en förutsättning för att något liknande aldrig ska ske igen

Jag känner därför stor tacksamhet mot statsminister Stefan Löfven för hans personliga engagemang för Förintelsens offer. För hans regerings fortsatta finansiering av hågkomstresor till koncentrationsläger, för beslutet att inrätta ett Förintelsemuseum och för initiativet till Malmöforumet, den stora internationella konferensen om Förintelsen och bekämpandet av antisemitism, senare i år.

Jag känner också en stor tacksamhet för statsministerns tydliga offentliga ställningstaganden för vår rätt fortsätta med en av judendomens mest centrala traditioner, brit mila, omskärelse. Jag känner dock en oro inför de förslag till reglering av vad som benämns som konfessionella skolor som nu ligger på regeringens bord. Förslag som, om de genomförs, kommer få mycket stor negativ påverkan på de svenska judiska skolorna och därigenom de svenska judarnas framtid.

För om vi verkligen vill visa att nazisterna misslyckats då måste vi tillsammans arbeta för ett samhälle fyllt av mångfald där judar och andra minoriteter fritt och utan rädsla vågar utöva sin kultur, sina traditioner och sin religion.

Med dessa ord vill jag välkomna er alla till vår vackra synagoga och till denna ceremoni.