Minnesceremoni på jom hashoa och invigning av det utökade monumentet

Måndagen den 17 april hölls en minnesceremoni över Förintelsens offer i Sessionssalen på Judiska församlingen. Den utökade delen av Minnesmonumentet för Förintelsens offer invigdes även. Monumentet i dess grundutförande invigdes år 1998. Sedan dess har det uppkommit önskemål att lägga till namn för sådana som inte har haft möjlighet att göra det tidigare. Under hösten 2018 skickades namnen in, bygglovet blev klart under 2019 och monumentet färdigställdes i början av april 2020. På grund av pandemin hölls ingen invigning vid färdigställandet.

Harry Pommert från Föreningen Förintelsens Överlevande höll tal under invigningen:

”Mitt namn är Harry Pommert och jag är 2:a generationens överlevande, mina föräldrar ursprungligen från södra Polen. Jag är född i Stockholm. Min mor befriades ifrån Bergen Belsen, fördes hit av de vita båtarna och min far befriades från Grossrosen.

Eftersom jag var ansvarig föreståndare för Judiska Församlingens byggnader och begravningsplatser i mitten av 90-talet fram till c:a 2010 och ansvarig från Församlingens sida för monumentets byggnation 1997-1998 har jag blivit ombedd av Församlingen och Föreningen Förintelsens Överlevande FFÖ att berätta om monumentets tillblivelse och inviga denna sista del som egentligen stått färdigbyggt sedan september 2020 men p.g.a. Corona-epidemin inte gått att avtäcka och stället gör vi det då officiellt idag.

De som ingått i projektgruppen som haft som uppgift att slutföra Minnesmonumentet har bestått av ark.Gabriel Herdevall som är och var formgivaren bakom monumentet, Marianne Kisch och Charlotte Manderman från Judiska Församlingen samt jag själv som representant för FFÖ. Vi beslöt då när denna sista del var färdig ändå att öppna den utan ceremonier, då ju ingen visste hur länge pandemin skulle fortgå. I denna avslutande del av monumentet har vi låtit gravera in tillkommande c:a 450 inlämnade namn på mördade och dödade. Namnen har vi fått från anförvanter till personer som tillkommit till Stockholm under åren efter 27 september 1998 då Monumentet ursprungligen invigdes i närvaro av HM:T Konungen och statsminister Göran Persson, namn på mördade som alltså inte kom med vid de initiala namninsamlingarna som FFÖ gjorde på 90-talet för trettio år sedan.

Ännu en skillnad är att denna del av monumentet finansierats av de nya uppgiftsgivarna själva och inte av offentliga medel samt med stor administrativ hjälp från Församlingens anställda.

Själva det ursprungliga monumentet kostade drygt 5 miljoner kronor 1998 och var till stora delar finansierat genom ett mödosamt insamlings- och lobbyarbete utav främst FFÖ:s dåvarande ordförande Jakob Ringart z´l och medlen kom från Stockholms stad, Staten, Chevra Kadisha, ett antal stiftelser, institutioner och många individuella donationer.

Judiska Församlingen upplät sin mark, förhandlade med de omkringliggande fastighetsägarna på vars murar monumentet stöder sig samt bekostade tillkommande uppstådda kostnader för pålningar och grundläggnings-arbeten för monumentet som nu i och med denna avslutande del alltså blivit c:a 47 meter och väger över 75 000 kilo.

1998 hade en projektgrupp på 3 personer det yttersta ansvaret för byggandet av monumentet, Alfred Finder z´l från FFÖ, Anders Imbro var vår byggnadskonsult och jag själv.

Huvudmannaansvaret för monumentets säkerhet och underhåll har sedan invigningen1998, legat hos Judiska Församlingen.

Historien bakom monumentet var att Herr Roman Wroblewski och Fru Halina Neujahr, styrelsemedlemmar i Föreningen Förintelsens Överlevande som bildats 1992 för att anlägga moteld mot den våg av antisemitism och förintelse-förnekande som då svepte genom Sverige, på våren 1994 uttryckte en önskan till församlingsledningen om att de hitkomna överlevande saknade en plats, en symbolisk grav att gå till för att ihågkomma sina mördade släktingar som fallit offer nere i naziväldets Europa och som inte hade några fysiska gravar någonstans.

Församlingen var i början tveksam och hänvisade i stället dem som önskade få namn på dödade, till den minnesvägg med små bronsplaketter som församlingen påbörjat utanför kapellet på södra begravningsplatsen.

Till sist gav man dock med sig, en arkitekttävling utlystes, flera förslag inkom.

Monumentkommitténs jury med bl.a. Stockholms stads konstråd utsåg formgivare Sivert Lindbloms förslag om en flera meter hög stiliserad Davidsstjärna i sten placerad på gården utanför Kanslihuset och Stora Synagogans Norra fasad som vinnare och med de vid denna tidpunkt, redan insamlade 6000 namnen som FFÖ hade erhållit från sina medlemmar och andra, inhuggna på dess sidor.

Meningarna om det valda monumentet gick dock isär i församlingen som då beslöt att uppföra en skalenlig modell av det tänkta monumentet i plywood på den förmenta platsen inför det församlingsval som ändå skulle äga rum och där de som kom för att rösta i valet dessutom tillfrågades om monument-förslaget på gården. En majoritet av dem som svarade ansåg dock det förslaget för modernt och stort samt att det skymde Stora synagogans fasad. En ny andra arkitekttävling utlystes och denna gång vann ett förslag på monument från ark. Gabriel Herdevall och skulptör Sivert Lindblom juryns pris.

Den placering för monumentet som nu juryn från början hade anvisat de tävlande, var på muren till höger om Synagogans entré men det vinnande förslaget var betydligt längre och sträckte sig 42 meter längs hela Aaron Isaacs gränd, som med sin förtätade atmosfär mellan de tryckande murarna och sin gammaldags belysning blev en idealisk placering för detta sorgens namnmonument. Med denna betydliga förstoring av utrymmet för monumentet blev det också plats för ännu mera namn på mördade och en till runda med namnförfrågningar skickades ut. Ytterligare c:a 1500 namn inkom.

Vi som då deltog i arbetsgruppen kring monumentets detaljutformning hade många möten och tog många beslut om val av granitsten, bokstäver, storlekar och annat och vi beslöt också att, förutom de då inkomna c:a 8 000 namnen, även lägga till Janush Korczak och de 200 föräldralösa barnen ifrån barnhemmet i Warszawas ghetto som alla mördades i Treblinka. Vi lade även till namnen på de c:a 400 överlevande koncentrationslägerfångarna som svårt sjuka, halvt döda, hade räddats hit genom Röda Korsets försorg vid krigets slutskede genom de vita bussarna och båtarna, men som var så illa däran att de inte överlevde 1945-46 utan dog på olika sjukhus runtom i landet och där inga efterlevande anhöriga existerade. De namnen finner ni i början på Aron Isaacs gränd. Dessa namn fick vi av Röda Korset.

Vid invigningen 1998 hade vi lämnat ett par kolumner stentavlor utan namn. Det fanns även en idé om att avsluta namnuppräkningen på mördade mitt i ett namn för att symbolisera att en sådan här lista inte gick att göra komplett.

Under de närmaste åren efter invigningen tillkom dock fler namn från överlevande som inte kände till att ett monument var under uppförande så de tomma kolumnerna fylldes på med ytterligare namn, dock inte i alfabetisk ordning som i huvud-monumentet. Och idag, 25 år senare slutför vi det hela. Snart tillkommer även en stor tavla i mässing längre ner i gränden med en evigt lysande låga, en Ner Tamid som sig bör, med en förklaring på svenska och engelska hur de huggna namnen ska tolkas.

Upprepade gånger har under åren kungaparet med familj samt flera statsmän besökt monumentet och symboliskt lagt ner minnesstenar. Så även i september 2013 när USA:s president Barak Obama för 10 år sedan vid sitt besök i Stockholm besökte Synagogan och monumentet samtidigt som han träffade överlevande som räddats av Raoul Wallenberg.

Om bara stenarna kunde tala till oss och förtälja historien bakom varje ristat namn...

I miljontals år låg dessa block av Bjärlöv-granit begravda i Skånes mylla. Ända till december 1997 när de brutalt bändes loss ur stenbrottet där i Bjärlöv, sågades till dessa tavlor och lades under stenhuggarnas mejslar. Föga anade stentavlorna att de skulle utgöra de synliga vittnena i sten för detta minnesmonument över Förintelsens mördade, och för evig tid ihågkommas av dem hit komna överlevande, LE DOR VADOR, från generation till generation.

Vi befinner oss nu 25 år efter att den första delen av monumentet här i Aron Isaacs gränd avtäcktes i de överlevande och våra familjers närvaro. Det ursprungliga Monumentet med alla dessa namn både liknar och inte liknar så som det såg ut 1998 vid invigningen och hur det gör idag.

Många tårar har gråtits och gråts här av de efterlevande som nu har fått en plats att gå till, en symbolisk grav, att minnas, reflektera, att lägga en sten vid som är vår tradition när vi besöker en begravningsplats och där dessa namn huggits in som för att bära vittnesmål till att modern, fadern, brodern, systern, kusinerna, far- och morföräldrarna är inte glömda, vi minns dem. De tunga tragiska namn som vi här ristade in har i grunden skakat inte bara oss utan även granittavlorna. Även de har insett tragiken som de nu bär vittnesmål om och de deltar med sina tårar till vår sorg. Det verkar som att tavlorna gråter, vi ser alla de tydliga rinnspåren av sorgetårar som stenen uttrycker.

Kanske vi står här och funderar, hur hade historien sett ut om inte Shoan, Förintelsen, hade inträffat. Hur skulle vår värld sett ut om alla dessa här namngivna och, ja, de var inte bara namn, de var alla människor som du och jag, med drömmar, förhoppningar, kunskaper och insikter som inte förverkligades. Om de hade fått leva och vad med de 1,5 miljon dödade barnen? Skulle vi ens vara här om inte Shoan tillåtits ske, i Sverige? Om de fått leva... Zichronam Livracha le dor vador- Må deras minne vara oss till välsignelse från generation till generation. Vi glömmer er aldrig...

Vi avslutar invigningen med att Tobias Rawet, överlevande från bl.a. Lodz ghetto och FFÖ:s flitigaste föredragshållare någonsin reciterar Kaddishbönen över de döda.

Tack för ordet.”

 

Foto: John Gradowski