← Judendom & judar

Vad innebär kosher?

Ordet kosher betyder "tillåtet", "godkänt". Om något är kosher får det ätas av judar som följer kosherreglerna. Det refererar till sättet som mat produceras och tillagas, huvudsakligen om det är av animalisk ursprung.

Dietlagarna bygger på detaljerade instruktioner från Moseböckerna i den Hebreiska Bibeln, samt från uttolkningar i Talmud och tusenåriga traditioner. I 1 Moseboken 1:29 "Gud sade: »Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta." Det indikerar att människan var ursprungligen avsett att vara vegetarier men detta ändrades med Noa och floden.
Flera gånger i Torahn upprepas förbjudet mot att förtära blod och än idag är all kosherkött behandlats på speciellt sätt genom att saltas och tvättas för att avlägsna all blod från det innan tillagning.

I 3 Moseboken 11:1-47 läser vi om de detaljerade beskrivningar om vilka djur som klassas som rena eller orena, som får ätas eller inte ätas.

Kashrut, dvs systemet att hålla kosher, har blivit en viktig indikationsmarkör för judar. Under historiens gång har det funnits många försök att tvinga judar att äta det som är förbjudet enligt kashrut och där judar valde att hellre offra sina liv än att bryta mot kosherlagarna. Under inkvisitionens tid i Spanien på 1400-1600-talet användes t ex fläsk och bacon för att kolla om judar som tvångskonverterades till katolicism i hemlighet fortfarande praktiserade judendomen.

Torahn ger ingen förklaring varför kosher är så viktig, så många försöka har gjorts att ge förklaringar. T ex var det vissa som den stora judiska filosofen Rambam (Maimonides) som levde på 1100-talet framställer Gud som en läkare som använder kosherlagarna som ett sätt att hålla det judiska folket vid hälsan. Det stöter så klart på problemet att det skulle betyder att Gud inte bryr sig om andra folk, vilket är en tanke som inte stöds av den judiska traditionen. Ett annat försök var att förklara kosherlagarna som ett sätt att kompensera för bristande hygien - men då skulle skälen faller bort i modern tid. Den bortse också ifrån att det finns andra världsreligioner som också praktisera matregler.

Däremot kan man se kosherlagarna som ett sätt att hämta helighet in i vår vardag. I 3 Moseboken 11:45 står det efter alla matreglerna att: "...Ni skall vara heliga, ty jag är helig." Vid varje måltid bekräftar juden som följer kosherreglerna sin trohet mot traditionen och mot förbundet med Gud.

Kosherregler
Tahor – djurarter som är tillåtna att äta (t.ex. ko, kyckling, lamm).
Tame – djurarter som inte är tillåtna att äta (t.ex. gris, skaldjur, ormar).
Det finns inga restriktioner för frukt och grönsaker, dessa är alltid tillåtna att äta.

I 3 Moseboken, kapitel 11 kan vi läsa några definitioner som hjälper oss att bestämma tillåtna och otillåtna djur:

Havsdjur
Fiskar som har fenor och fjäll, d.v.s. de flesta. [Dock inte haj, rocka, stenbit, marulk, skaldjur av alla de slag, stör och dess rom (rysk kaviar), bläckfisk, sniglar och snäckor, t.ex.]

Tillåtna fåglar
Här ger oss Torahn ingen klar definition som med havsdjur utan bara exempel på fåglar som inte är tillåtna: örnar, gamar, uglor, måsar etc. Det som de har gemensam är att det verkar röra sig om rovfåglar eller asätare. Fåglar som inte nämns anses därmed vara tillåtna. Traditionen har definerat dessa sedan som det som vi skulle beskriva som tamfåglar som t ex höna/kyckling, kalkon, gås, anka.

Fyrfota landdjur
Fyrfotadjur som både har tudelade klövar och idisslar: nötkreatur, får, getter är tillåtna. Grisarna har klövar, men idisslar inte – alltså är de förbjudna. Hästar, åsnor, kameler, hundar, katter, råttor, kaniner etc. saknar klövar och de idisslar inte, alltså är de icke-kosher.
Den rabbinska traditionen är också negativt inställd mot jakt av djur så därför äter religiösa judar inte vilt heller.

Insekter
Den enda insekt som är tillåten är arbe, nämligen den gräshoppsart som hemsökte Egypten (en av de tio plågorna). Eftersom vi idag inte vet vilken av alla gräshoppsarter som är arbe, är inga gräshoppor kosher.

KosherslaktNär ett djur slaktas måste avlivningen ske så smärtfritt som möjligt. Det är viktigt att man sett till att göra djurets smärta så liten som möjligt. Därför har Torah exempelvis en lag som förbjuder slakt av en kalv i dess mors närvaro. De fåglar och fyrfotadjur som är tillåtna får ätas endast om de slaktats på ett speciellt sätt som kallas för shechita. Det innebär att en särskilt utbildad slaktare (shochet) säger en speciell välsignelse och därefter med en rakbladsvass kniv med ett enda snitt skär av båda halspulsådrorna och luftstrupen på djuret. Det leder till att djuret förlorar medvetandet omedelbart eller inom loppet av några sekunder då blodtillförseln till hjärnan avbrutits direkt.
Djuren slaktas också en efter en, dvs inte i åsyn av varandra. Detta för att inte orsaka stress hos andra djur.

Pga av förbjudet att förtära blod så nöjer man sig inte med den vanliga avblodningen efter slakt utan köttet saltas dessutom för att dra ut ytterligare blod från vävnaden som sedan avlägsnas genom tvättning med vatten.

Svensk lagstiftning tillåter inte kosherslakt. Detta har bidragit till att färskt kosherkött inte finns att tillgå i Sverige och svenska judar är tvungna att importera kosherkött från utlandet, i regel från andra EU länder även om det tyvärr betyder längre transporter.

Kött och mjölk”Du skall inte koka en killing i dess moders mjölk” – detta förbud förekommer vid tre tillfällen i Torah. Om man nu nödvändigtvis måste döda ett djur för att äta det, skall man inte vara så okänslig att man kokar det i sin egen moders mjölk. Detta bud är grundat i vår respekt för och omtanke om djuren. Därför får man inte blanda mjölk (eller mjölkprodukter – grädde, ost, mjölkpulver, vasslepulver, etc) och kött i samma måltid. Egentligen skulle man kunna blanda fågel och mjölk (men eftersom fågelkött skulle kunna förväxlas till utseendet med kött från fyrfotadjur, valde rabbinerna att förbjuda mjölk tillsammans med fågelkött).

Köttmat kallas fleishik (jiddish) eller basari (hebreiska) och mjölkmat kallas milchik (jiddish) eller chalavi (hebreiska). Mat som varken innehåller kött eller mjölk (eller har haft kontakt med kött eller mjölk) kallas parve. Har man ätit köttprodukter väntar man en viss tid innan man kan äta mjölkprodukter. Hur länge den här perioden är beror på olika traditioner. Vissa väntar tre timmar, andra väntar upp sex timmar.

Om man håller på kosher-lagarna, har man olika husgeråd (tallrikar, bestick, kastruller, stekpannor) för kött och mjölk som också diskas separat.

Hur många av kosherreglerna judar följer varierar. Många judar i Sverige blandar inte kött och mjölk, andra äter inte griskött och räkor, men annars äter allt, och vissa följer inga kosherregler alls.

Du kan hitta mer information om vilka produkter och restauranger som är kosher i Sverige här.