Idag finns omkring 15 000 - 20 000 judar i Sverige, varav ca 6 000 är medlemmar i någon judisk församling. Det finns idag fyra judiska församlingar i Sverige: i Stockholm (ca 4500 medlemmar), i Göteborg (ca 1000 medlemmar), i Malmö (ca 500 medlemmar) och i Helsingborg (ca 100 medlemmar). De judiska församlingarna i Sverige inkluderar alla tre stora inriktningar i västerländsk judendom; reform/progressiv, konservativ och ortodox. Det finns även judiska skolor, äldreboenden, kulturföreningar, bokförlag och andra organisationer som drivs av och för svenska judar.  

Många mindre städer och orter har föreningar, synagogor och judiska centra, bl.a Norrköping, Helsingborg, Lund, Borås och Uppsala.

Svensk-judisk historia1774 kom Aaron Isaac till Sverige från Tyskland. Han var den första juden som fick bosätta sig i Sverige utan att konvertera till kristendomen. I slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet kom en våg av judar till landet. Under slutet av 1770-talet tilläts Sveriges första judiska församlingar att bildas i Stockholm och på Marstrand.

1779 godkände Kung Gustav III riksdagens förslag till "allmän religionsfrihet" och utfärdade judereglementet. Judereglementet gav judarna rätt att bosätta sig i Stockholm, Göteborg och Norrköping, att uppföra synagogor i dessa städer och att sysselsätta sig med vissa borgerliga yrken. Men de förbjöds deltaga i riksdagsmannaval samt ingå äktenskap med andra än andra judar.

Under 1800-talet infördes ett antal reformer. År 1860 fick de judar som var svenska medborgare rätt att bosätta sig var som helst inom Sverige och äga fast egendom.

År 1863 tilläts judar ingå äktenskap med icke-judar och arbeta statligt inom vissa lärda och konstnärliga områden. Samma år fick de även rätt att äga fastigheter inom hela riket, och att vara lärare i svenska statliga skolor.

Judereglementet avskaffades 1838 och ersattes av en kunglig förordning ”angående mosaiska trosbekännares skyldigheter och rättigheter i riket”. Judarna, som dittills betraktats som en främlingskoloni, skulle hädanefter vara mer likställda med övriga svenskar. Då fanns det omkring 900 judar i Sverige; av dem bodde ungefär 800 i Stockholm och Göteborg. Vissa kvarstående inskränkningar i judarnas rättigheter upphävdes under 1850- och 1860-talen.

1870 fick de svenska judarna likvärdiga medborgerliga rättigheter i Sverige. I fortsättningen skedde undan för undan en fullständig politisk och social frigörelse för den svenska judenheten. Många svensk-judiska familjer växte helt in i det svenska samhället och assimilationen tog fart. Församlingstillhörighet blev för många mer ett socialt ansvar än en religiös förbundenhet.

År 1930 hade antalet judar stigit till drygt 6 600 i Sverige. Under tiden fram till krigsutbrottet 1939 tog Sverige emot ca 3 000 judar från bl.a. Tyskland, ett förhållandevis litet antal beroende på en restriktiv flyktingpolitik. Genom olika aktioner, bl.a. av Svenska Röda Korset under krigets slutskede 1945 och strax därefter, kunde ca 11 000 - 13 000 befriade judiska koncentrationslägerfångar transporteras till Sverige. Av dessa kan en tredjedel antas ha blivit kvar i Sverige. En viss invandring har senare skett i samband med antisemitiska kampanjer och politiska omvälvningar i Central- och Östeuropa under 1950-, 1960-, 1970- och 1990-talen.

Mot bakgrund av Europakonventionen erkände Sveriges Riksdag 1999 judar, samer, romer, sverigefinnar och tornedalingar som svenska nationella minoriteter. Skälet var att dessa har en historiskt förankrad hemortsrätt i Sverige. Språket jiddisch har också blivit erkänt som ett av fem officiella minoritetsspråk i Sverige. Läs mer om judars status som nationell minoritet.