Fotoutställning Henry Bronett

Att skiljas genom Alzheimer, berättelsen så här långt …

Har nu sållat bland drygt 1200 fotografier. Rätt säker på att de resterande 158 blir kvar…

Det stod tidigt klart att mamma är central. Sju porträtt av henne är med fast hon är lika närvarande i hela utställningen. Om påväg från eller till henne, om i samtal med henne över telefon - ibland mer än trettio gånger på en dag - är hennes närvaro tydlig.

Utan penna och kamera vet jag inte hur mycket sans jag skulle behålla. I perioder är det fortfarande på gränsen. Att skiljas genom Alzheimer, se min mamma försvinna är smärtsamt. Det är såklart något jag inte är ensam om. Många berättar om vad det betyder att förlora sina nära till en sådan sjukdom.


En kvinna i femtioårsåldern berättar för mig hur hon gått från att vara gift med mannen hon älskat, till att vara hans sköterska, någon han inte känner och han, någon hon inte längre känner. Två främlingar.


För mig har det begripliga, det som går att hålla sig till, att ta stöd i, funnits i livet kring mig. Det har jag sökt fånga i de fotografier och texter jag ställer ut.

158 Fotografier och ord, på väg till eller från mamma, men också dagar jag inte stått ut att vara i hennes närhet. Det är ögonblick jag kunnat vila i, haft glädje av och fått utlopp för min frustration genom. Otalet tiondels sekunder som vuxit till en berättelse kring att släppa illusionen om det beständiga. Jag har tittat in hos människor och tagit stöd i former utan att för den skull kliva in med mig själv. Snarare umgås jag med mina tankar, känslor och förankrar mig i det jag ser omkring mig under tiden.

Att förlora någon är också i delar att förlora sig själv.

Vem blir jag utan relationen till mamma? Vem är jag i detta nya pågående? Längst därinne i frågans kärna anar jag något beständigt, ordlöst. Tacksamheten för vart andetag växer, som förmågan att känna kärlek till min mamma också dagar jag inte förmår vara med henne i detta långa avsked.

I det och i varje upplevelse, varje ögonblick, anar jag kärleken, den som kan vara det enda egentligt meningsfulla, beständiga, ordlösa.

08 november - 13 december
Plats
Centrala Stockholm
Arrangörer
Judiska Församlingen i Stockholm