Omskärelse & namngivning

Omskärelse/brit milaOmskärelse (brit mila) av pojkar vid den åttonde dagen praktiseras av så gott som alla judar i världen. Traditionen går tillbaka tusentals år och är ett sätt att upprätthålla judisk identitet. I tider av stort förtryck och förföljelser har judar ofta gjort sitt yttersta för att låtar sina söner bli omskurna. Det rör sig alltså inte enbart om ett religiöst påbud, utan är i lika hög grad en judisk identitetsmarkör oavsett om man är religiös eller inte. Brit mila är en stor händelse i en judisk familjs liv. Vanligtvis äger en den rum i närvaro av familj, släkt, vänner och bekanta och följs av en festmåltid till pojkens ära. Förutom att pojken, i samband med omskärelsen, tas upp i Abrahams förbund får han också sitt hebreiska namn.

”Brit mila” betyder ”omskärelsens förbund och går tillbaka till förbundet som Gud slöt med Abraham som det står beskrivet i Första Moseboken 17:10-12: ”Och detta är det förbund mellan Mig och er och era barn efter er, som ni skall hålla: allt mankön bland er skall omskäras; på er förhud skall ni omskäras, och detta skall vara förbundet mellan Mig och er. Släkte efter släkte skall varje gossebarn bland er omskäras, när det är åtta dagar gammalt…”

 Läs mer om omskärelse här.

Namngivning för flickor/simchat batEn del familjer väljer att välkomna sina döttrar till världen genom en ceremoni som kallas simchat bat (glädjen över en dotter). Det finns många sätt att fira födelsen av en flicka. I Stockholms Stora synagoga kan man fira sin dotter med en namngivningsceremoni under en shabbatgudstjänst på lördagsmorgonen. 

Flickornas välkomstceremoni heter zeved habat eller simchat bat. Bland ashkenaziska judar brukar pappan får en kallelse till torahn ”en alija” och därefter förkunnas fickans hebreiska namn. Bland sefardiska judar firas en flickas födelse i regel inom 30 dagar efter födseln. Firandet består av gästabud och böner i synagogan där mamman tackar att förlossningen gick bra i en speciell bön (birkat hagomel). Ofta läses ur Höga Visan 2:14 ”Min duva bland bergets klyftor, i klipphyllans gömsle, låt mig se dig, låt mig höra din röst! Din röst är ljuv, din gestalt så skön.” eller om det rör sig om en förstfödd flicka Höga Visan 6:9 ”Men hon är en enda, min duva, min fulländade, den enda för sin mor, fullkomlig för den som fött henne. Flickorna ser henne och prisar henne lycklig, hon hyllas av drottningar…”. Därefter läses en speciell välsignelse i vilken det hebreiska namnet ges. Den sefardiska namngivningstraditionen för flickor har spritt sig till ashkenaziska judar och är mycket vanligt förekommande idag. I Stockholms Stora synagoga är det blivit väldigt frekvent för judiska föräldrar att uppmärksamma en flickas födelse.