Den skriftliga läran

TanachDe samlade skrifterna i den judiska bibeln kallas Tanach. Namnet kommer från begynnelsebokstäverna i delarnas hebreiska namn: Torah,  Nevi'im, and Ketuvim, som betyder läran, profeterna, och skrifterna. Ibland kan man fortfarande höra Gamla Testamentet bland kristna, men fler och fler tar avstånd från detta då det ordet har undertoner av ersättningsteologin. Idag är det mera utbredd att använder begreppet "Den Judiska Bibeln" eller "Den Hebreiska Bibeln". 

Det slutgiltiga fastställandet av Tanachs innehåll, omfattning och ordningsföljd anses ha avslutats ett par hundra år e.v.t. Tanach är skriven på hebreiska med undantag av vissa delar av Daniels och Esras böcker som är skrivna på arameiska, som är nära besläktat med hebreiska.

TorahTorah, betyder "lära" eller "lag" och består av de Fem Moseböckerna. Av alla judiska skrifter har Torah, som bl a innehåller de tio budorden, den avgjort största betydelsen. Det judiska folket ska ha fått Torah för mer än 3 000 år sedan efter uttåget ur Egypten när Moses tog emot den på berget Sinai. Torah börjar med skapelseberättelsen och slutar med Moses död. Flera gånger under veckan under gudstjänsterna och framförallt på shabbat läser man högt ur Torah. När detta sker så använder man sig av en s.k. sefer torah, en torahrulle, som är handskriven på pergament. 

ProfetböckernaDet finns 21 profetböcker. De behandlar tiden från intåget i det heliga landet till den babyloniska fångenskapen. De senare profetböckerna innehåller profetiska tal, ordnade efter omfång så att de tre profeterna Jesaja, Jeremia och Hesekiel kommer först och de tolv mindre profeterna sist.

Psaltaren, jobs bok mfl. I Tanach, den judiska bibeln, ingår även Psaltaren, Ordspråksboken, Jobs bok, Höga visan, Ruts bok, Klagovisorna, Predikaren, Esters bok, Daniels bok, Esras och Nehemias böcker samt Krönikeböckerna.

Mishna och TalmudMishna är det första skrivna verket som sammanfattar den judiska lagen och tolkningen av denna (som tidigare förts vidare genom muntlig tradition). Mycket av det som står i Bibeln är svårt att förstå och det ledde till att rabbinerna började diskutera hur det ska förstås och tillämpas. Men Mishnan är inte enkelspårig, tvärtom, de flesta mishnajot (plural till mishna) innehåller en tvist mellan olika lärda, t ex från vilket ögonblick anses ett par vara gift? När börjar kvällen och därmed tiden för kvällsbönen? Vem är skadeståndsskyldig mot vem? Det finns tusentals liknande diskussioner och i mishnan reflekterar olika åsikter. Varför? Eftersom mishnan är ingen lagbok, utan det är snarare ett sätt att lära sig tillämpa lagen. Av denna anledning finns minoritetsåsikterna bevarade, även av de som "förlorade" i en dispyt. Detta gjordes så att senare generationer kan följa diskussionen och därifrån dra läror. 
I början fördes mishnan vidare muntligt från generation till generation. Men det var ca. år 220 v.t. då Rabbi Jehuda haNasi beslöt sig att skriva ner mishnan. 

Under århundraden som följde efter att mishnan var avslutad så analyserade och diskuterade de följande generationer av rabbiner varje lag i mishnan - även det kom att skrivas ner så småningom och är vad vi kallar gemarra idag. De jämförde de olika åsikterna som fanns i mishnan och försökte förstå hur de kunde tillämpas i ett sammanhängande lagsystem. Dessa analyser och diskussioner försökte förstå de olika åsikterna som återfanns i mishnan och från vilka ställen i den Hebreiska Bibeln de gick att härleda. Rabbinerna i gemarran utgick ifrån att till synes motstridiga åsikter i mishnan inte var slumpvisa utan hade rationella förklaringar som ledde de lärda i mishnan att ge till synes olika svar. Rabbinerna i gemarran sammanfattade detta med principen: "Både dessa och dessa åsikter är uttryck för den levande Guden."

Mishna och gemarra tillsammans formar Talmud

Talmud består av sex ordrar (sedarim) och i varje order ingår ett flertal traktat (masechet). Det finns sammanlagt 63 traktat som består av 2711 blad. 

Talmud tar upp flera frågor som kan dyka upp i människors liv: förhållandet till Gud i människors liv och förhållandet mellan människor. Talmud är näst efter Tanach (den hebreiska bibeln) judendomens viktigaste skrift.

Talmud finns i två versioner: dels Jerusalems Talmud (Jerushalmi), dels den babyloniska Talmud (Bavli) som är mer än tre gånger så omfattande och har kommit att dominera judendomen. De två versionerna utarbetades i Babylon respektive Israel.

I Talmud finns skilda och ibland olika religiösa riktningar, rättsuppfattningar och etiska åskådningar representerade. Det är trettio judiska generationer och mer än tvåtusen författare som lämnat bidrag till Talmud. Man kan säga att Talmud är en samling protokoll över diskussioner som förekommit i flera hundra år.

Det som kännetecknar talmud och som gör den till en unik text är att alla sidors åsikter i en diskussion finns bevarade, inte bara den som "vann". Det gör det möjligt att se hur argumenteringen gick till. 

HalachaHalacha är det hebreiska namnet på de delar av Talmud som utgör den samlade judiska lagen. All judisk lag kan härledas till den skriftliga respektive den muntliga lagen. Den skriftliga lagen utgörs av den hebreiska bibeln, Tanach. Den muntliga lagen är sådan lag som enligt traditionen också gavs till Moses på berget Sinai, men som inte skrevs ned. Denna lag fördes sedan muntligen vidare fram till exilen i Babylon, där den riskerade att gå förlorad och därför skrevs ned i Talmud och Mishna. 

Under 1100-talet började man att samla ihop de delar i talmud som rörde halacha och organisera dessa mera efter ämnen. 

Här är några av de viktigaste skrifterna för judisk lag (Codes of Jewish Law):

  • Mishna (se ovan), nedskriven ca. 200 v.t. och talmud (se ovan) färdigställd ca. 500 v.t.
  • Halakhot Gedolot, av Rabbi Simeon Kayyara, skriven ca. 743 v.t. 
  • Hilchot HaRif, av Rabbi Isaac Alfasi (1013–1103), sammanfattar det halachiska ämnen från talmud. Den citerar ord för ord de halachiska slutledningarna utan de tillhörande diskussionerna som ledde till den. Den finns tryckt i nästan alla talmudtraktat längst bak. 
  • Mishneh Torah av Maimonides, Rambam, (1135–1204). Den innehåller hela spektrum av halacha som den finns i talmud, organiserad i ett logiskt system som består av 14 böcker. Maimonides uttrycker halachan från talmud med egna ord istället för att citerar ordagrant. Mishneh Torah är än idag mycket viktig och används ofta av rättslärda och rabbiner. 
  • Kommentar av Rosh, Rabbi Asher ben Jehiel (1250?/1259?–1328) som är en abstrakt av talmud och som kort och precis formulerar den slutgiltiga halachan men också citerar senare kommentatorer, såsom Alfasi, Maimonides och andra. Även denna finns numera tryckt i varje volym av talmud längst bak. 
  • Sefer Mitzvot Gadol ("SeMaG") av Rabbi Moses ben Jacob från Coucy i norra Frankrike (ca. 1200-talet). "SeMaG" är strukturerad runt de 365 negativa och 248 positive bud och diskutera varenda för sig enligt talmud med hjälp av kommentarer från t ex Rashi och Tosafot) och andra redan existerande lagkoder.
  • Sefer Mitzvot Katan ("SeMaK") av Rabbi Isaac ben Joseph från Corbeil är en kort sammanfattning av SeMaG och innehåller även praktisk halakha, dvs hur det tillämpas i vardagslivet. 
  • Mordechai av Rabbi Mordecai ben Hillel (dog i Nürnberg, Tyskland 1298). Detta verk är en källa för analys av halachans tillkomst men också som källa för bestämda lagar. Den tog hänsyn till en mängd olika halachiska samtida och tidigare kommentarer och blev mycket betydelsefullt. Även Mordechai finns numera tryckt i varje upplaga av talmud.
  • Arba'ah Turim ("De fyra pelarna"; kallas också "Tur") av Rabbi Jacob ben Asher (1270–1343, Toledo, Spanien). Detta verk spårar halakhan från dess ursprung i Torah texten över talmud, de tidiga kommentarerna (Rishonim) och Alfasis "Hilchot haRif" (se ovan). Han använder sig av Maimonides nya sätt att organisera materialet enligt ämnesområden men i motsatts till Maimonides så täcker "Tur" endast de områdena i judisk lag som gällde under hans livstid. (han lämnade t ex ut allt som rörde Templet i Jerusalem som förstördes år 70 v.t.). "Tur" är indelat i fyra huvud"pelare" och detta sätt används av så gott som samtliga efterföljande verk fram tills idag:
    Orach Chajim: Bön och ritualer, hemma och i synagogan under veckans alla dagar, shabbat och helgdagar. 
    Joreh De'ah: olika rituella påbud och förbud, kosherlagar, etc. 
    Even Ha'ezer: giftermål, skillmässa, konvertering, och andra ämnen som rör individen och familjen. 
    Choshen Mishpat: Uppbyggnad och tillämpning av domstolar och rättssystemet: vem är lämplig att var domare, vem kan vara vittne och hur ska vittnena förhöras, etc.
  • Beit Yosef och Shulchan Aruch av Rabbi Josef Karo (1488–1575). Beit Josef är en enorm kommentar till "Tur" i vilken Josef Karo spårar ursprung och utveckling av varje lag från talmud och genom den senare rabbinska literaturen och konsulterar inte mindre än 32 olika auktoriteter.
  • Shulchan Aruch är en slags nedbantat version av Beit Josef: den uppge tydligt utslaget för varje lag. Shulchan Aruch tillsammans med dess kommentarer anses vara den viktigaste sammanställning av lagen sedan talmud. Josef Karo baserade sig i sina slutledningar på tre av de viktigaste auktoriteterna: Maimonides, Asher ben Jehiel (Rosh) och Isaac Alfasi (Rif); ibland också på Mordechai.
  • Kommentar av Rabbi Moshe Isserles ("Rema"; Kraków, Polen, 1525-1572). Moshe Isserles lade märke till att Shulchan Aruch baserade sig på sefardiska traditioner och han skrev därför en löpande kommentar till Shulchan Aruch varhelst den ashkenasiska traditionen avvek från den sefardiska. Denna löpande kommentar kallas för "haMappah" och är idag inbyggd i Shulchan Aruchs text (tryckt med ett annat typsnitt).
  • Mishnah Berurah av Rabbi Jisroel Meir ha-Kohen (också kallad "Chofetz Chaim", Polen, 1838–1933) är en kommentar till "Orach Chajim" delen av Shulchan Aruch och behandlar tillämpningen av varje halacha enligt senare halachiska beslut. Den har blivit mycket inflytelserik efter andra världskriget, speciellt i ashkenaziska judiska kretsar.
  • Aruch HaShulchan av Rabbi Jechiel Michel Epstein (1829–1888) är ett mera akademiskt upplagt analys av utvecklingen av halachan.
  • Kaf HaChajim av Rabbi Jaakov Chaim Sofer (Bagdad och Jerusalem, 1870–1939) behandlar kommenterar Orach Chajim och delar av Joreh De'ah och tar upp tillämpningen av halachan enligt mera nutida utlåtanden (liknande som Mishnah Berurah).
  • Jalkut Josef av Rabbi Jitzhak Josef är en mycket vid spridd modern samling av halachiska utlåtanden av den f.d. sefardiska överrabbinen av Israel, Rabbi Ovadia Josef (Bagdad, Jerusalem, 1920-2013).
  • Kitsur Shulchan Aruch av Rabbi Shlomo Ganzfried (Ungern 1804–1886) är en slags "readers digest" av praktiska lagar från alla delar av Shulchan Aruch och återspeglar en mycket strikta tolkningen och traditionerna som präglade ungersk judendom under 1800-talet. Den blev mycket populär pga av dess "enkelhet" men den anses vara lite för "enspårig" av många och har inte alls samma status som Mishneh Torah eller Shulchan Aruch.
  • Ben Ish Chai av Josef Chaim (Bagdad, 1832–1909) är en samling av lagar som rör vardagen, liknande som Kitsur Shulchan Aruch, blandad med traditioner och kabbalistiska inslag. Den är organiserat efter veckans torahavsnitt. Den är mycket populär bland sefardiska judar.
  • Peninei Halachah av Rabbi Eliezer Melamed som täcker en stor mängd ämnen som t ex moderna frågor rörande shabbat, organdonationer, etc. 
  • Temimei Haderech ("A Guide to Jewish Religious Practice") av Rabbi Isaac Klein, ett mera akademiskt upplägg som baserar sig på de tidigare lagkodexer ovan men skriven från en masorti (konservativa rörelsen) ståndpunkt. 

 

Rabbi Ute Steyer