Kära besökare,
Församlingen har helgstängt och öppnar åter onsdag 19 maj, på grund av kristi himmelsfärd samt shavout. På återseende!

Förintelsen

Förintelsen är ordet/benämningen för de tyska nazisternas mördande av 6 miljoner judar.

Nazisterna inledde förföljelsen av judar 1933 men massmorden begicks sedan medan Andra Världskriget ägde rum. Det tog tyskarna och deras medbrottslingar fyra och ett halvt år att mörda 6 miljoner judar. De var mest effektiva från april till november 1942 - 250 dagar när de mördade ca 2,5 miljoner judar. De slutade bara när de allierade trupperna så småningom besegrade dem.

Redan i april 1933 inleddes en organiserad bojkott av judiska affärer och de som bröt mot bojkotten trakasserades. När nazisterna blev riktig starka i Tyskland ökade förtrycket mot judarna.1935 uteslöts alla icke-arier från statsförvaltningen. Samma år blev judarna fråntagna sitt medborgarskap genom de beryktade Nürnberglagarna. Nya äktenskap mellan judar och ”arier” förbjöds. Många judiska vetenskapspersoner förbjöds att arbeta på universitet vilket bland annat innebar att många framstående forskare, däribland Albert Einstein drevs i landsflykt. När nazisterna kom till makten 1933 fanns det 500 000 judar i Tyskland och när andra världskriget bröt ut 1939 hade hälften av alla judar i Tyskland emigrerat utomlands.

Nazisterna tyckte att världshistorien var en kamp mellan raser som borde sluta i en seger för den ”överlägsna ariska rasen”. Därför ansåg nazisterna att det var deras plikt att eliminera judarna, som ansågs som en underlägsen ras. Nazisterna kände sig hotade eftersom de trodde att judarnas mål var att härska över världen. Det fanns även andra faktorer som bidrog till nazisternas hat mot judarna, en faktor var den stereotypa bilden av juden som Kristi mördare. Ytterligare en faktor som spelade in var 1800-talets allmänna antisemitism.

Kristallnatten 

Kristallnatten (natten av krossat glas) inträffade natten mellan den 9 och 10 november 1938 då över 200 synagogor sattes i brand. Tusentals judar misshandlades och cirka 90 dödades. Stormtrupperna plundrade judiska butiker och hem och 30 000 judar transporterades till koncentrationsläger. Dessutom fick judarna själva betala för att få bort glasskärvorna på gatorna. De enda nazister som dömdes var de som hade våldtagit judiska kvinnor. Genom våldtäkterna hade de nämligen brutit mot landets raslagar.

Angreppen under kristallnatten medförde en storm av protester från utlandet och även en del tyskar protesterade. Men nu var judarna isolerade i det tyska samhället. De var nu portförbjudna på badhus, biografer och i de tyska skolorna.

Warszawas ghetto

Första steget i Förintelsen var identifiering och urskiljning av judarna. De skulle spåras upp och tvingas bära särskilda igenkänningsmärken t.ex. den sexuddiga Davidsstjärnan på bröstet.

Steg nummer två var ghettoiseringen, sammanfösandet av alla judar i särskilda ghetton med en mur runt, så att ingen kunde komma in eller ut, utan tillstånd. Det största och mest kända ghettot upprättades i Warszawa. Staden hade en stor judisk befolkning före kriget och var Polens största stad. Efterhand kom även judar från andra delar av Polen till detta jätteghetto. Det blev trångt och ont om mat. Många dog "en naturlig död" som tyskarna cyniskt uttryckte det.

Koncentrationsläger och Förintelseläger

Till koncentrationsläger skickade nazisterna till en början politiska motståndare. Det första tyska koncentrationslägret Dachau upprättades redan den 22 mars 1933, en månad efter att nazisterna hade kommit till makten.

Fram till 1935 var det främst tyska socialdemokrater och kommunister som sändes till koncentrationslägren. Därefter skickades judar, romer, homosexuella, Jehovas vittnen och kriminella till lägren. Omkring 1 650 000 personer sändes till koncentrationsläger mellan 1933 och 1945, av dessa dog drygt en miljon.

1942 upprättade Förintelseläger med mål att industriellt döda stora mängder av människor, franförallt judar. Det mest kända Förintelselägret var Auschwitz - Birkenau som var ett kombinerat koncentrations- och Förintelseläger. Det bestod av tre stora lägerkomplex samt ett fyrtiotal satellitläger. Övriga Förintelseläger i Polen var Chelmno, Belzec, Sobibor och Treblinka. Nazisterna försökte dölja utrotningen av judarna och därför placerades dödslägren till avlägsna trakter i östra Europa.

Treblinka

Det slutliga steget togs för Warszawas judar i Treblinka, en liten ort 10 mil norr om den polska huvudstaden. Av lägret finns i dag inget kvar. Tyskarna jämnade lägret med marken efter ett misslyckat uppror bland fångarna. Vid detta uppror lyckades några fångar fly, detta gör att vi idag vet en hel del om lägret trots att det förstördes.

Efter urlastning vandrade de dödsdömda upp mot omklädningsrummen och duscharna. Där det idag står ett stort stenmonument, stod en gång gaskammaren.

Det är inte lätt att skapa ett monument över ett dödsläger. I Treblinka har man valt stenen som symbol. På judiska gravar lägges inga blommor utan stenar. I Treblinka finns en sten rest för varje judisk församling i Polen som utplånades. Tusentals stenar finns på det område där dödsfabriken en gång stod.

Auschwitz

Auschwitz är kanske det mest kända av nazisternas koncentrations- och utrotningsläger. Anläggningarna ligger i den lilla polska byn Oswiecim. Auschwitz 2 eller Auschwitz-Birkenau byggdes upp med början 1941 och med ett helt annat syfte. Här skulle den judiska befolkningen, ryska krigsfångar och andra icke önskvärda avlivas. Auschwitz-Birkenau var ett döds- eller Förintelseläger. Här överlevde man normalt inte mer än några timmar. Såvida man inte blev utvald att arbeta som arbetsjude i ett Sonderkommando.

Som arbetsjude fick man en frist, man fick överleva så länge man var behövlig och så länge man orkade. Matransonerna var så knappa att ingen skulle överleva mer än några månader. Allt var uträknat och planerat för att uppfylla nazisternas syfte: att utrota den judiska befolkningen och andra underlägsna element.

Tyskarna hade inte bara för avsikt att erövra Östeuropa och besätta det militärt, utan att fullständigt göra om befolkningsstrukturen, om vi ska uttala det neutralt. Det betydde mord på miljontals människor, sterilisering och decimering av den slaviska befolkningen och förflyttning av åter miljontals människor.

Redan på 1930-talet visste det tyska folket om myndigheternas förföljelse av judar eftersom exempelvis Nürnberglagarna gavs full publicitet. Likadant var det med aktionerna under Kristallnatten. Den tyska allmänheten visste väldigt lite eller ingenting om genomförandet av ”Den slutliga lösningen” av judeproblemet som började genomföras 1941. Det allmänheten visste om var att judar deporterades österut till Polen. Naturligtvis visste tusentals tyska soldater om vad som pågick i koncentrationsläger.

Den 17 december 1942 fördömde de allierade för första gången offentligt nazisternas grymheter mot judar. Den 7 april 1944 lyckades två slovakiska judar fly från Auschwitz och till Slovakien där de kontaktade en judisk motståndsrörelse. De berättade i detalj om hur tyskarna massmördande  judar i gaskammare. Deras nedskrivna vittnesmål, det så kallade Auschwitz-protokollet, smugglades ut till Västeuropa där de allierade fick tillgång till protokollet som delvis lästes upp i den brittiska radion. Ändå vägrade de allierade att bomba Auschwitz trots att de fällde bomber mot industrier i närheten av lägret.

Det fanns ingenstans att fly för Europas judar. Nazisterna nöjde sig inte bara med att förstöra judiska samhällen, utan letade fram varje jude som gömt sig. Brottet att vara jude var så stort att var och en var tvungen att dö.

De flesta av Europas judar var döda 1945. En civilisation som hade blomstrat under nästan 2000 år fanns inte mer. De överlevande, traumatiserade, utmärglade, plockade ihop det som fanns kvar av sina liv och rester av deras mänsklighet och byggde åter upp livet.

 

Texten är hämtad och redigerad från www.so-rummet.se