Predikan Parashat Vajetse av Ute Steyer

Parashat Vajetse

Få bibliska gestalter framkallar så många känslor som vår anmoder Lea. Bibelns sätt att beskriva henne ger ingen direkt hjälp. Hebreiskan skriver 'ejnej Lea rakkot v'Rachel hajta jaffat to'ar'. Beroende på hur denna sats översätts förändras dess betydelse. Alldeles klart är att Rachel var 'jaffat to'ar', 'trevlig att se på', m a o vacker. Versen jämför Lea och Rachel. Dessa två systrar var mycket olika. Om Rachel framhävs som 'jaffat to'ar' -------d v s 'vacker att se', måste det kanske betyda att Lea var...........??

'Ejnej Lea rakkot' kan översättas (och har så översatts i många bibelöversättningar) med att hon hade dålig syn, kanske hängde hennes ögonlock. I vår Chumash står det 'Leas ögon var matta'. Det är inte direkt en beskrivning av en skönhet. Samtidigt fungerar det utmärkt i satsbyggnaden : Lea var A och Rachel var B. Och vi tänker oss A som motsatsen till B. Vi tänker ofta automatiskt så.

Men 'rach' (som i böjning blir 'rakka') betyder också 'mjuk'. Samma vers kan då läsas som 'Leas ögon var mjuka och Rachel var vacker att se på'.

Då pratar vi plötsligt om olika attribut. Rachel kan ses som klassens populäraste tjej, som får all uppmärksamhet ---- och Lea som klassens bästa kompis, som aldrig blir bjuden till festerna men som man ringer när man behöver hjälp , t ex med att flytta, eller med att vattna blommorna.

Vi läser hur hon går med på att låtsas vara Rachel under bröllopsnatten. Man vill gråta, när man läser det. Jakob har aldrig ens tittat åt hennes håll, han har ögon bara för Rachel, precis som alla andra som kommit till Labans tält före honom.

Jakob blir ursinnig när han upptäcker att kvinnan vid hans sida inte är Rachel utan hennes syster ---- vars namn han antagligen knappast visste.

Varför gick Lea med på det? Har hon ingen stolthet? Länge har jag haft mycket svårt för henne. Jag har läst rabbinska kommentarer, där det framhävs att det rör sig om idén 'midda k'neged midda' ('lika för lika'). Som Jakob lurade sin blinde fat att han är Esau, så blir han själv nu lurad på natten, då han inte ser skillnad mellan systrarna, och tror han är tillsammans med Rachel.

Men, VARFÖR gick Lea med på det???  VARFÖR gjorde LABAN så???

Laban kanske trodde att han gjorde Lea en tjänst. Många beundrare besökte lägret för Rachels skull, men aldrig hade någon visat ringaste intresse för Lea.  Och situationen såg inte ut att ändras. Hellre då gifta bort henne med lite bedrägeri än att se henne förbli ogift.

Vi , som läser vår parasha, tänker inte på  Leas egna känslor och i det gör vi precis som alla andra runt omkring henne ----- vi ser henne inte. Även Lea är en ung kvinna, säkert inte mer än 17 - 18 år, en tonåring, med samma drömmar och fantasier som sin lite yngre syster, Rachel.

Självklart förälskar sig Lea i den unge, snygge Jakob, som kommer ridande till lägret. Lea är trött på livet med sin far Laban och säkert en skara yngre syskon. Hon vill komma bort. Hon längtar efter roman, efter att stå på egna ben. Hon vet också själv vem hon egentligen är. Hon vet att hon är kvicktänkt, har sinne för humor (det behövde hon i sin svåra ställning) och hon vet att hon EGENTLIGEN är ett 'kap'.

Så Lea går med på 'charaden´under bröllopsnatten. Vad tänkte hon? Kanske att Jakob skulle upptäcka vilka kvaliteter hon har, hurdan hon egentligen är. Att hon har något som Rachel inte har. Om hon bara får tillbringa lite tid med honom........!

Men, ack så besviken hon blir! Toran gör ingen hemlighet av det. I första MB 29:30 står Jakob "'älskade Rachel mer än Lea". Och vers 31 är tydlig: "Gud såg att hon var oälskad". Det var inte att Jakob älskade henne men älskade Rachel mer. Nej, Jakob älskade inte Lea!

I stället är det Lea som föder barn. Detta är Torans sätt att visa poetisk rättvisa. Fruktbarhet och barnafödande blir en signal. Men Lea är ändå förtvivlad. Namnen hon ger sina barn speglar detta. 'Ra'a b'oni'  ('se mina plågor') är Reuven (29:32). 'Shama Adonaj ki snua anochi' ('Herren har sett att jag är oälskad') blir Shimon (29:33). 'Ata hapa'am jilave ishi' ('den här gången kommer min man att fästa sig vid mig') är Levi (29:34).

Hon föder Jakob tre söner - men ingenstans i texten syns Jakob till Jakob är frånvarande. Han visar inget intresse för Lea, och inte heller för sina tre söner.

Sedan sker något oväntat. Lea föder igen, k 29:35. 'Hapa'am ode et Adonaj' (den här gången vill jag prisa Herren'). Detta är Jehuda.

Lea som visar sig här är inte den tonåriga Lea i faderns läger, där hon drömde om en 'Prince Charming' som skulle komma och ta henne med sig. Det är inte heller längre den förtvivlade kvinnan som inser att hennes make inte älskar henne, och aldrig kommer att göra det.

Lea i vers 35 är en kvinna som inser att hennes liv inte tagit den banan som hon hade hoppats på och drömt om och gjort sitt bästa för att förverkliga. Lea i vers 35 är en kvinna som nu, i stället, ser på allt hon har: hon har fyra söner som älskar henne. Vi kommer längre fram att läsa om hur lojala hennes söner är mot henne. Hon vet också att hon har gjort sitt bästa för att få äktenskapet att fungera och familjen att hålla ihop.

Hon har hjälpt sin syster och hon har alltid varit lojal mot Jakob. Hon hade ingen chans mot Jakob som varken kunde eller ville älska henne. Inte en enda gång säger han att Lea är hans hustru, inte ens när hon dör. I 49:31 ger han instruktioner till sina sönder att begrava honom i samma grotta som Abraham hade köpt åt Sara. "Där Abraham och hans hustru Sara är begravda, och Isak och hans hustru Rebecka, och där begravde jag Lea".

Lea upptäcker någonting senare i livet: förmågan att uppskatta och vara tacksam även om mycket av hennes dröm inte gått i uppfyllelse.

Det är lätt att vara tacksam om saker går som man har förväntat sig. Det är ingen konst.

Men, att kunna se längre än det och vara tacksam när vårt liv är i gungning och inget tycks gå rätt, det är en konst. I Talmud b. Berachot 7b står därför att Lea var den första personen som uttryckte tacksamhet mot Gud. För hon var den första som gjorde så FASTÄN hennes liv innehöll mycket av sorg och besvikelse.

Shabbat Shalom!

Leave a Comment