Kära medlemmar,

Den gångna veckan har varit präglad av de hot och hat mot judar som förekom under helgen 8–10 december. Även om det som skett varit vidrigt och lämnat spår, särskilt hos de ungdomar som under två timmar i ovisshet fick vänta i källaren i församlingshuset i Göteborg, kan jag inte upphöra att glädjas över samhällets starka reaktion.

Som ordförande i Judiska Centralrådet har jag under den senaste veckan kunnat se en förändring i det svenska samhället. Politiker som tidigare inte tog hatet mot judar på allvar verkar nu ha vaknat till för att sent omsider inse situationens allvar. Tidigare denna vecka ägnade Sveriges riksdag närmare två timmar åt att diskutera åtgärder för att motverka antisemitismen i samhället.

Fördömanden och solidaritetsförklaringar har kommit från kyrkor, muslimska samfund och till och med från delar av palestinarörelsen. Detta är viktigt. Inte sällan är vi judar som kanariefågeln i gruvan, den som först märker om det är något som inte står rätt till. Antisemitismen är inte sällan ett tidigt tecken på att något inte är rätt i samhället.

En särskild mäktig händelse var när vi tillsammans med ett stort antal riksdagsledamöter från det partiöverskridande Nätverket mot Antisemitism genomförde en kippavandring från Raoul Wallenbergs plats, förbi synagogan till riksdagen. Väl framme i riksdagen hölls några korta anföranden. I mitt tal fokuserade jag på ett antal konkreta punkter som politikerna bör fokusera på. Det rörde sig om allt från att stärka säkerheten kring de judiska institutionerna i Sverige till att förbättra utbildningen kring antisemitism. Det var verkligen en mäktig känsla att stå här mitt i Sveriges riksdag omgiven av riksdagsledamöter med kippa på huvudet.

I måndags deltog jag i en otroligt fin och värdig solidaritetskväll i Göteborgs vackra synagoga. Det blev en kväll fylld av fina hälsningar från politiker, poliser, församlingsledare och företrädare från såväl kyrkan som från de muslimska samfunden. I mitt anförande i Göteborgs synagoga fokuserade jag på samhällets ansvar, men också på vad vi judar kan göra, nämligen att fortsätta att leva som stolta svenska judar. Det är sådana kvällar som inger hopp!

Ikväll kommer jag att tala vid manifestationen Fredens ring tillsammans med bl.a. statsminister Stefan Löfven och flera andra partiledare.

Avslutningsvis vill jag passa på att rikta ett stort Mazal tov till synagogan Adat Jisrael som i söndags firade att de bedrivit sin verksamhet i samma lokal på Södermalm i 100 (!) år. Imponerande! Jag vill också tacka alla som hjälpt till och ordna alla de fantastiskt fina Chanukafiranden som vi har kunnat njuta av under den gångna veckan.

/Aron