Till Europa har under de senaste åren kommit ett mycket stort antal människor från Mellanöstern. Många av dem bär med sig fördomar från sina hemländer där det förekommer en omfattande och systematisk antisemitism. I onsdags föll Hovrätten för västra Sveriges dom mot en man som i december förra året tillsammans med andra attackeradesynagogan i Göteborg med brandbomber. Mannen hade ursprung i den av Sverige erkända staten Palestina och attacken genomfördes som en hämnd för det amerikanska beslutet att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Mannen hade sökt asyl i Sverige men fått avslag. Migrationsverket, som inte ansåg att det mötte några hinder att utvisa mannen, stod i begrepp att verkställa utvisningen.

Hovrätten dömde mannen till ansvar för grovt olaga hot och slog fast att det var fråga om ett allvarligt politiskt brott riktat mot alla judar, alltså ett hatbrott. Hovrätten ogillade emellertid åklagarens begäran om utvisning, under hänvisning till att mannens mänskliga rättigheter inte kunde garanteras bl.a. med hänsyn till Israels eventuella intresse i saken. Motiveringen är häpnadsväckande. Israel har trots svåra förhållanden under lång tid lyckats upprätthålla både öppenhet och demokrati på ett sätt som faktiskt ingen annan stat förmått under liknande omständigheter. Det finns i princip ingen som söker asyl i Sverige som åberopar skyddsskäl mot Israel. Det har säkert inte den nu dömde brottslingen heller gjort.

Hovrätten hänvisar till en rapport från UD. Rapporten inleds med en reservation. Där står att rapporten är ofullständig och att man inte kan lita på den som enda källa. Rapporten pekar på att det finns brister i det israeliska samhället och att verkligheten inte alltid motsvarar lagstiftningen. Så är det faktiskt i alla länder. Trots detta slår rapporten på område efter område fast att Israel är en väl fungerande rättsstat. Ingenstans i rapporten kan någon grund för att Israel skulle göra den dömde mannen illa om han utvisades återfinnas. UD:s egen reservation innebär för övrigt att en domstol inte kan luta sig mot rapporten vid bedömning av utvisningsfrågor.

Eftersom hovrätten nu slagit fast att det finns hinder mot att utvisa mannen till Palestina, blir följden att den tidigare bestämda utvisningen inte kan äga rum, vilket i sin tur innebär att mannen blir kvar i Sverige. Ett fängelsestraff är ett billigt pris för ett uppehållstillstånd. Mannen har alltså vunnit på sitt hatbrott. Hovrätten tillhandahåller också ett recept till andra från samma område som inte ansetts ha skyddsskäl. Om du begår ett hatbrott mot judar eller judiska institutioner får du stanna. Ju allvarligare brott desto säkrare är det, eftersom Israels ”eventuella intresse” kan antas växa med brottets grovhet. Förlorarna är främst Sveriges judiska befolkning som riskerar att utsättas för fortsatta hatbrott.

Sverige tvekar inte att utvisa människor till länder som är bra mycket sämre än Israel på att skydda mänskliga rättigheter. Med de signaler som hovrätten väljer att sända ut kommer tillvaron för judar i Sverige att försvåras ytterligare. Hotbilden kommer att öka. Brandbombningen var ett hatbrott med fasansfulla rötter i historien. Frågan är emellertid om inte hovrättens dom i ett vidare perspektiv är värre. En sak är att fördomsfulla människor uppfyllda av hat begår brott. En helt annan sak är att en domstol efter moget övervägande på märkliga grunder belönar hatbrotten och därmed närmast uppmanar andra till sådana.

Frankrikes judar flyttar i en strid ström till Israel. Storbritanniens judar ser nu ut att också vara på väg. Är det Sveriges judar som står näst i tur? Ett domslut som detta får inte stå sig.

Aron Verständig​​​

Ordförande Judiska Centralrådet i Sverige​

Allan Stutzinsky

Ordförande Judiska Församlingen i ​​​​Göteborg